Det finns olika typer av blödningsrubbningar. Antalet med ökad blödninsgbenägenhet är svårt att uppskatta, eftersom många har så lätta blödningssymtom att de inte ens vet om att de är drabbade. Bland de mindre vanliga blödningsrubbningarna finns det så kallade trombocytdefekter i form av bland annat Glanzmanns trombasteni och Bernard Souliers syndrom, dels brister på koagulationsfaktor II, V, VII, X, XI och XIII samt brist på fibrionogen.
Det kan vara svårt att ställa diagnos på dessa rubbningar eftersom besvären varierar och en kombination av skador kan förekomma. Ofta är besvären ganska milda, till exempel i form av ökade blåmärken, näsblödningar eller rikliga menstruationsblödningar. Även blödningar i slemhinnor, hud, leder eller muskler kan uppstå.
Det är viktigt att få en diagnos för att förebygga blödningar till exempel vid operationer. Utredning och behandling bör alltid göras på ett koagulationscentrum (Skånes universitetsjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhus och Karolinska Universitetssjukhus) som har tillgång till specialister och speciallaboratorium. I takt med att kartläggningen av våra arvsanlag ökar kommer utredning och behandling att förbättras i framtiden.
Flera har stora problem med Trombocyternas funktion. Deras funktion är är att upptäcka skador och starta en reaktion för att snabbt stoppa en blödning. En ökad risk för blödning finns vid trombocytvärden under 50 miljarder, till exempel vid kraftigt våld. Mycket av oron kring sjukdomen kretsar kring risken för blödningar i samband med slag eller stötar. I huden syns tydligt den ökade blödningsbenägenheten vid måttliga stötar eller slag. Svåra blödningar, som hjärnblödning eller inre blödningar är mycket ovanliga, men kan inträffa, och då nästan bara vid trombocytvärden under 20 miljarder per liter blod.
För att minska risken för hjärnblödning och andra blödningar ska man undvika läkemedel med acetylsalicylsyra. Man kan också minska risken för skallskada genom att använda hjälm med ett hårt yttre skal. Kvinnor med exempelvis trombocytbrist får ofta rikliga och långvariga menstruationer. Ibland kan blodförlusten orsaka järnbrist. Då bör järnmedicin intas. Blödningar kan minskas med medicinering, till exempel Cyklokapron eller p-piller.
