Hemofili A och B drabbar nästan uteslutande män, medan kvinnor är anlagsbärare. I cirka hälften av alla nya fall av sjukdomen finns ingen tidigare känd person med blödarsjuka i släkten. Hemofili A innebär brist på eller avsaknad av koagulationsfaktor VIII och Hemofili B brist på eller avsaknad av koagulationsfaktor IX. Hemofili A är fem gånger vanligare än Hemofili B. Hemofili förekommer hos en av 10.000 individer. Det finns cirka 800 personer diagnostiserade med hemofili i Sverige.

Sjukdomens svårighetsgrad är beroende av koncentrationen av

koagulationsfaktorn i blodet:

Svår form <-1% faktor
Moderat form 1-5% faktor
Mild form 5-ca 25% faktor

(Normalbefolkningen har 50-150 % av respektive faktor).

Symtom
Svår och moderat form av hemofili karakteriseras främst av blödningar i leder och muskler, antingen spontant eller av mindre trauma. Blödningarna är mycket smärtsamma och orsakar, om de inte behandlas, bestående förändringar i ledkapsel, ledbrosk och ben. Redan efter några år utvecklas en rörelseinskränkning, stelhet och ett kroniskt smärttillstånd. Blödningar i leder och muskler medför svaghet i muskulaturen. Hos äldre blödarsjuka ses alla svårighetsgrader av funktionsnedsättning från enstaka skadade leder med bibehållen rörlighet till rullstolsberoende.

Vid mild hemofili är risken liten för bestående rörelsehandikapp. Benämningen mild samt avsaknad av spontana blödningsbesvär gör att allvaret med mild hemofili kan underskattas både av de blödarsjuka själva och av vården. Därför saknas ibland beredskap att hantera de allvarliga blödningar som kan uppkomma även efter måttliga trauma eller ingrepp. Trauma mot skalle eller buk liksom operationer av alla slag kan leda till blödning med dödlig utgång även hos personer med mild hemofili, om inte behandling ges.